Hur börjar jag det här inlägget? Vad vill jag ha sagt?
Jo, hon jag hyr oss är underbar! Hennes dotter som jag numer skall dela lägenheten med är så mysig också! Rummet är stort och jag kommer att trivas här. Så 50% av det som är viktigt för mig just nu är avklarat. Nu är det bara skolan kvar. Känns konstigt det här, att lämna allt. Vet inte om det är för att det kanske är för gott? Stadbytet alltså! Ni era stackare där hemma är fast med mig för all framtid.. (Saknar er redan..)
Anna skruttan, du blev lite känslosam igår när vi sa hejdå. Jag har stängt av alla mina känslor tillfälligt. Därför slängde jag mig in i bilen med ett leende!
Däremot gjorde du ett tappert försök tidigare på kvällen att få behålla mig, genom att explodera en såndär partypopper så nära mig att jag nästan svimmade av! Och sen försökte du se det positiva i att OM jag fick tinnitus tack vare smällen, så kunde det vara ett minne för livet om dig. Är det snällt, Anna?! Va?
Ni hade gjort smaskig middag till mig med ännu godare efterrätt:) Alltid uppskattat!
Väl hemma i Hede så hittade jag ett brev ifrån Dig mamma. Det finaste brevet jag någonsin fått! Jag hade gärna skrivit det här i bloggen, men det är finare om det bara är mellan dig och mig.
Jag kommer att ha en smekmånad nu, utan alla er där hemma. Ni kommer märka på mig att mitt intresse för allt/alla utom mig själv är mindre! Ni får inte ge upp hoppet om mig, jag kommer snart skuttandes tillbaka! Jag måste bara landa i allt det här som inte ens känns verkligt ännu..
Detta inlägget blev trrrråkigt! Men jag är inne i ett flow, så tappa inte tron på mig som fantastisk bloggare;)
Massa kärlek, skolflickan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar